Utan USA skulle Pol Pot ha tynat bort

Av INGVAR OJA

Rättegången mot de ”mest ansvariga” i Pol Pots terrorvälde har bara inletts men redan nu har den speciella domstolen ställts inför frågeställningar som den inte ska – eller får - ta upp i förhandlingarna: andra länders delaktighet eller ansvar.

Enligt mandatet för domstolen ska endast de brott behandlas som begåtts under de röda khmerernas maktinnehav mellan den 17 april 1975 - då Pol Pots svartklädda bondesoldater vandrade in i Phnom Penh - och den 6 januari 1979 - då vietnameserna intog Phnom Penh och störtade Pol Pot-regimen.

Denna snäva tidsgräns har förhandlats fram med den outtalade avsikten att just förhindra att andra länders roll i det kambodjanska samhällets sammanbrott hamnar i en juridisk process som gäller brott mot mänskligheten.

Det är många länder som vill hålla processen inom tidsramen just för att deras agerande i Kambodja – både före och efter Pol Pot – inte ska öppnas för juridisk insyn. De två främsta inblandade i Kambodjas tragedi – Kina och USA - vill det inte; Kina, som var de röda khmerernas främsta politiska och ekonomiska allierade; USA, som var direkt inblandat i den kupp 1970 som störtade monarkin och prins Nordom Sihanouk och förde en för den amerikanska politiken blint lojal general, Lon Nol, till makten.

Dessa länders agerande ledde också till död och förintelse för otaliga oskyldiga kambodjaner.

Det är dock närmast omöjligt att hålla processen inom mandatets tidsram. Redan nu då den förste anklagade, Kang Guek Eau – chef för tortyrcentret Tuol Sleng – började berätta om sitt liv fick domstolen höra en anklagelse mot USA. Kang förklarade att USA var ansvarigt för att de röda khmererna lyckades ta makten.

Han ansåg att om den dåvarande presidenten Richard Nixon och hans utrikesminister Henry Kissinger - enligt senare avslöjanden den verklige arkitekten bakom USA:s massiva bombraider över Kambodja – inte gett sitt stöd till militärkuppen skulle Pol Pot och hans lilla gerillaarmé så småningom ha ”tynat bort”. 

Kangs tal om USA:s roll i den kambodjanska tragedin är förstås ett försök att rikta domstolens blick åt annat håll för att därmed delvis urskulda de egna brotten.

Kangs anklagelse innehåller dock en bitter sanning som klarlagts under de tre decennier som gått sedan Pol Pot-regimen störtades, främst då av William Shawcross i ”Sideshow; Kissinger, Nixon and the distruction of Cambodia” (som kom ut redan 1979), en skakande skildring om en stormakt som är beredd att helt krossa ett land för egna politiska intressen. Nixon och Kissinger var redo att ta till alla medel för att undvika ett nederlag i kriget mot ”en tredjeklassens kommunistisk bondestat”.

Den kommunistiska khmer rouge-gerillan var dock långt ifrån en stat, inte ens en gerillaarmé med segervittring när statskuppen mot prins Sihanouk iscensattes.

När USA – i strid med både egna och internationella lagar – började sina hemliga bombningar (som leddes och koordinerades från den amerikanska ambassaden i Phnom Penh) av kambodjanskt territorium bestod de röda khmererna av kanske 5 000 man i disparata grupper utan något omfattande stöd bland befolkningen. Men när bombkriget intensifierades - i början av 1970-talet släppte de amerikanska planen mer bomber över detta lilla bondeland än vad man gjorde under hela andra världskriget över Japan - växte gerillan lavinartat. Bombkriget dödade hundratusentals människor, de flesta fattiga bönder.

Fler och fler förenade sig med gerillan, inte av ideologiska skäl utan för att överleva i en tillvaro i totalt kaos. Bombraiderna ödelade jordbruket i stora delar av landet och en terroriserad, hungrig bondebefolkning sökte sig i växande skaror till Phnom Penh som under brutala former tömdes när de röda khmererna tog makten.

USA:s politik i Sydöstasien och landets delaktighet i den kambodjanska katastrofen innebär inte att USA som nation eller Nixon och Kissinger som individer är juridiskt ansvariga för de övergrepp, grymheter och massakrer som begicks av Pol Pot och hans hantlangare. Grymheten är de röda khmerernas. Skulden och ansvaret är deras.

Däremot blir processen som behandlar det allvarligaste av brott – brott mot mänskligheten - en till stora delar en ny ”segrarans rättegång” om brotten inte sätts in i sitt sammanhang, om man inte söker orsakerna till de röda khmerernas snabba väg till makten. USA är inte ansvarigt för de röda khmerernas brott men landets hänsynslösa bombkrig mot en fattig bondebefolkning hjälpte Pol Pot att snabbt rekrytera sin fanatiska bondearmé

Den rättegång som nu pågår i Kambodja kommer inte heller att ta upp det skamlösa agerandet från omvärldens sida sedan de röda khmererna drivits ut ur Phnom Penh.

Pol Pot var störtad men han fick omfattande stöd i ett fortsatt krig mot den av vietnameserna tillsatta nya regimen. Den omvärld som organiserat dagens rättegång lierade sig då med dem som nu står inför rätta för brott mänskligheten. Det var också den störtade Pol Pot- regimen som fick representera Kambodja i FN. Kina och USA blev plötsligt allierade i sitt stöd till Pol Pot, och Storbritannien sände till och med experter från elitförbandet SAS som instruktörer till Kambodja för att hjälpa den antivietnamesiska ”koalition” som dominerades av khmer rouge.

Inte ens Sverige, som internationellt alltid talat för politisk anständighet och mänskliga rättigheter, tog ställning utan lade ned sin röst i FN-omröstningar om vem som skulle representera Kambodja. Kanske inte helt överraskande då att den ledande socialdemokraten Birgitta Dahl under den tid då Pol Pot styrde i Kambodja förklarade att rapporteringen om grymheterna och massdöden i Kambodja var ”lögnaktiga påståenden”.

Ingvar Oja har varit utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter och är kolumnist för Utrikesbloggen.se.

15 april 2009